Tillbaka!

Oj, det blev osedvanligt tyst här på bloggen i helgen, men jag har haft så mycket för mig att jag inte ens hunnit med att öppna datorn.
Igår blev det träning och en snabbrunda bland affärer för att hitta kläder att ha på mig till kvällen. En nära kompis som bor söderut kom upp till Stockholm med maken igår nämligen. Hon hade ingen aning om att jag och bästaste bästisen skulle kidnappa henne och gå på spa alla tre med efterföljande middag på stan ihop med våra äkta män. Jag kände att det var dags att köpa något nytt och se lite "ny" ut ihop med nya kroppen och nya håret. Jag hittade en klänning som var en storlek för liten men det var den sista i butiken så jag gjorde ett försök att åla mig in i den. Det behövde jag inte. Åla in mig i den, alltså. Den bara gled på och satt som en smäck. Äntligen! Vilken dröm. Jag har nått "min" storlek igen.
Det blev en underbar dag och kväll och jag har haft så otroligt kul. Det enda jag kan gnälla på är att kompisen från södra Sverige pratade om sitt barn i varannan mening. Och hon bjöd hem min bästis att komma och hälsa på med sina barn så att de kunde umgås och göra roliga saker. Jag kände mig fruktansvärt utanför i den stunden. Som om jag inte går att umgås med. Pestsmittad. Jag fick liksom inte vara med i konversationen och t.o.m. min bästis kommenterade det efteråt. Att det var lite väl mycket barnprat.
Det gjorde mig lite lättare till mods, att det inte bara var jag som blev störd på det där.
Men sammantaget så var det en toppendag!

Och idag har jag följt med en kompis till en kennel för att kika på en hund. Guuuud, jag vill ha hund nu! Hundvalpar är nog det sötaste som finns. Galet sött! Så självklart har jag nu erbjudit mig hund-ra (hihi) gånger att vara hundvakt när som helst.

Men, nu är inte detta en hundblogg utan en IVF/ÄD-blogg så nu byter jag ämne.
Imorgon bitti är det dags för VUL1. Mensen är slut och nu ska det bara vara en tunn liten slemhinna kvar där inne så att jag kan bygga upp en ny och fin en. Så jag hoppas att allt ser ok ut imorgon.
Så med mitt sätt att räkna ser det nu ut så här:

0 dagar kvar till VUL1
1 dagar kvar till Progynonstart
11 dagar kvar till VUL2
17 dagar kvar tills vi åker
18 dagar kvar till äggplock på donatorn
21 dagar kvar till insättning
35 dagar kvar till testdag

Jag ska alltså träna i 20 dagar till, sen blir det vila, vila, vila.
Och vore jag religiös så skulle jag be till Gud att få bli gravid med ett lyckligt slut nu. Men jag är inte religiös så jag ber universums alla goda krafter och mitt innersta hopp, att landa i min livmoder och ge mig en graviditet och ett friskt litet barn. Snälla?

KRAM