Luftbehov

Jag kanske skulle ta och skola om mig? Bli något helt annat arbetsmässigt än vad jag gör idag.
Något mer kreativt med mycket färger. Åååh, vad trevligt det skulle vara! Eller skriva i ett rum som är en explosion av färger.
Istället för att sitta i bilen i köer varje dag och komma till ett kontor som inte alls ser ut som jag vill, och sitta framför en dator under ett lysrör hela dagarna.
Hmmm, kanske skulle börja med att tapetsera arbetsrummet på övervåningen i all världens färger först om jag ens ska vara i närheten... Eller drömma vidare.

Just nu vill jag bara två saker. Det ena är att jobbkontraktet skrivs på men det är visst inte klart än, och det andra är att få en frisk, liten bebis i famnen som är "min".
Är det för mycket begärt? ;o)
Det är inte så att jag gnäller, för jag har det väldigt bra, men jag känner hur frustrationen kryper i hela kroppen. Det kliar under huden. Jag vet att vi gör allt vi kan för att få vår dröm uppfylld (få barn, om någon råkat missa det) men det känns som att det inte räcker. Jag känner mig otillräcklig. Det känns som vi kämpar mot allt; tiden, knasiga kommentarer, landstingen, Socialstyrelsens regler, Försäkringskassan, flygbolagspriser, klinikpriser, psykiska pressen, min egen kropp, krossade drömmar, utanförskap, deppiga tankar, känslosvall, ja, ta mig fasiken ALLT.
När jag tänker på det är det ett smärre under att vi orkar. Ibland önskar jag att utomstående kunde förstå hur det är, speciellt statliga instanser, men å andra sidan så vill jag inte det ibland. Tvetydigt.
Skulle de förstå skulle de tycka ännu mer synd om oss. Med "oss" menar jag alla som är ofrivilligt barnlösa och försöker ändra på det.
Skulle utomstående förstå skulle de kanske må dåligt själva.
Skulle de förstå skulle vi kanske få lite, lite mer stöd.
Skulle de förstå skulle det kanske finnas lite mer "färdiga" processer för hur man kan komma över att "vanlig" IVF inte funkar och att nästa steg är ÄD.
Skulle de förstå skulle man bli erbjuden psykologiskt stöd.
Skulle de förstå skulle de inse att ett försök är inget försök och tre försök är en piss i Nilen.
Skulle de förstå skulle vi inte behöva leta upp all jäkla information själva.
Skulle de förstå så skulle jag ha lättare att komma upp ur sängen på morgnarna och orka möta världen lite lättare.

Vad vill jag då? Jag vill att åldersgränser för äggdonationer och IVF:er avskaffas. Det är den absolut största stressfaktorn av dem alla. Gör individuella bedömningar istället.
Då kan jag i alla fall andas lättare.

Nu ska jag ut och andas och njuta sol.

kram