Sorgsenhet

Jag kan inte riktigt släppa det här som hänt FC.
Nej, jag tänker verkligen inte rulla runt i någon annans olycka. Det är det sista jag vill. Tro mig.
Jag kan inte påstå att jag känner Elida (FC) men jag tycker om hennes sätt att skriva och hon har en rakhet i sitt uttryckssätt som alltid är så träffande. Hon vet hur hon ska uttrycka sig. Me like. Hon har också kämpat på riktigt mycket och är värd all lycka i världen. Precis som så många andra. Därför blir jag så ledsen. Det är så orättvist när allt går fel och det önskade livet går bort för tidigt. Jag kan bara föreställa mig hur det är och jag känner mig naiv i sammanhanget på något sätt. Nästan lite skyldig. Och ändå så vet jag att det här handlar inte om mig.
Så varför blir jag så illa berörd och ledsen? Bortsett från att jag blir ledsen för Elidas skull så klart.
Jag kämpar på som om jag inte visste bättre. Och alla som kämpar med att få bli gravida vet att allt kan hända. Och ändå ser jag aldrig längre än till nästa delmål. Jag gör det av ren självbevarelsedrift. För jag vet längst där inne att det inte räcker med att bli gravid. Det ska gå hela vägen. Och efter det kan jag få ett barn att oroa mig för resten av livet...
Mitt eget liv är så skört just nu att när något oväntat och tragiskt händer så berörs jag något enormt. Och jag berörs ständigt av de som kämpar och mister. Det är ett liv och en dröm som störtar samman.
Och jag försöker att förstå. Jag vill förstå. Men när jag tänker tankarna på hur ett litet liv inte får vara med längre, hur en livsdröm störtar i avgrunden och hur hoppet får sig en käftsmäll, ja, då mår jag så dåligt och lider med den eller de som genomgår detta. Jag trodde att det berodde på min själviskhet, att jag är rädd för att drabbas själv, men så är det inte. Mina tankar far till den som drabbas och jag känner mig maktlös. Vill hjälpa men kan inte.
Därför blir jag ledsen. Ingen är värd dessa olyckliga öden. Det berör mig ända in i själen och det gör ont i magen på mig.
Och rubbas hoppet hos Elida eller någon annan av alla kämpare, så lovar jag att täcka upp det hoppet för varenda en.
Det är det enda jag kan göra.

Ta hand om varandra. Och en extra kram till Elida.

Kram