Denna väntan. Jag hade nästan väntat så mycket och länge att jag hade glömt hur det är. Men nu är det alltså dags igen. Den där väntan på slutet är värst. När det inte är så långt kvar men man kan fortfarande räkna ner. Jobbigt, jobbigt.
Det är som att göra plankan när man tränar. Hur länge man än orkar stå i det där horisontalläget så är det alltid de sista fem sekunderna som är värst. Alltid. Och precis så är det att vänta och räkna ner till ÄD. Och ruvartiden är värst. Jag avskyr det. Det enda jag gör i två veckor är att stirra på toapapper, analysera kroppsvätskor, kroppsljud och kroppskänslor. Typ (jo, jag gillar det ordet för det påminner mig om min tid som ung och självsäker tonåring, hehe).
Nu ser väntan ut så här:
6 dagar kvar till VUL1
7 dagar kvar till Progynonstart
17 dagar kvar till VUL2
23 dagar kvar tills vi åker
24 dagar kvar till äggplock på donatorn
27 dagar kvar till insättning
41 dagar kvar till testdag
Inte alltför långt kvar...
Ingen mens.
Men en kollega som idag sa att det såg ut som om jag gått ner i vikt. Tjohoooo!
kram
Ja, denna eviga väntan...man tror att man ska vänja sig men det gör man aldrig!!
SvaraRaderaInte långt kvar nu!
Kram
Ville bara skriva en trudelutt.
SvaraRaderaTrudelutt!
Räknar med dig! <3 Kram
Känns som livet består av bara väntan ibland. Hoppas du inte behöver vänta allt för länge på mensen. Kram
SvaraRaderaBara så du vet är 18/4 dagen Det kommer bli jättebra, världens bästa datum ;)
SvaraRaderaSå bra skrivet. Jag tycker hela detta barnlöshetshelvete känns som att stå på en perrong och se alla kliva på sina tåg och fara iväg. Men själv står man bara likt förbannat ensam kvar och ser tågen, ett efter ett lämna en kvar på en ödslig, ensam perrong. Jag hoppas något så in i vassen att våren 2011 blir tiden då vi alla får hoppa på varsitt önsketåg och börja livet vi längtar efter.
SvaraRaderaBra liknelse, kalimero. Jäklars bra faktiskt!
SvaraRaderaOch jag hoppas också å alla kämpars vägar.
Kram