Glider in tio minuter sen till middagen med tre andra kämpar igår. Lite smått stressad över att jag är sen. Inte mycket men lite. Så möts jag av...ja, tre lite oförstående miner. Kramar om de tre goa tjejerna, ber om ursäkt över att jag är sen och frågar om de suttit länge och väntat.
Svaret kommer lite obesvärat, nästan tyst men absolut inte surt. Bara ett konstaterande:
"En timme ungefär."
Jag fattar ingenting men så inser jag att jag skulle ha varit på plats klockan 18. Inte 19.10... Fy, sååå pinsamt! Tjejerna har av artighet suttit och väntat med bröd och lite vin i mer än en timme. På grund av mig. Ibland vill jag bara sjunka genom jorden och det ville jag kl 19.12 igår kväll.
Tacksamt att de bara skrattade åt mig alla tre faktiskt. Jag kunde inte göra så mycket annat själv. Usch, jag kände mig så dum...
Men vilka tjejer! Jag blir så imponerad! Tre fina kämpar; Kalimero, Charlotte och Tonci. Säger igen förlåt för min galna försening. Ni är tålmodiga, ni.
Och vilken trevlig kväll det blev. Så mycket vi avhandlade och så mycket vi fick sagt.
Det är helt obeskrivligt hur det är att prata helt öppet om något kring ÄD eller IVF:er och alla kring bordet förstår. Inget behöver förklaras. Helt fantastiskt!
Och bara det att jag kl 21 skulle ta min Progynon. Bara att slänga upp tabletterna (tillsammans med folsyra-/järntabletterna) på bordet och ta dem. Inte behöva smyga iväg med handväskan till toaletten för att slippa frågor. Aaah, underbart!
Jag vet inte om det är hormonerna (kanske vinet?) men mot slutet av kvällen blev jag nästan lite rörd. Så där inombords.
Det är helt otroligt vad jag får vara med om. Fyra främmande kvinnor (lite gammalmodigt ord, det där) sitter vid ett bord och samtalar med varandra som om de inte gjort annat. Jag har bara träffat Tonci och Kalimero en gång vardera förut och aldrig Charlotte tidigare, men jag tycker från botten av mitt hjärta verkligen om dessa tjejer. Det finns en viss skörhet, men trots det en enorm styrka, och äkthet i oss allihop och det kanske är det jag känner igen mig i. Men självklart har vi en hel del gemensamt med vår historier också och att inte känna sig ensam under en hel kväll, utan snarare som en del av en gemenskap, är en helt underbar känsla.
Och orden som sas, och kvällen som var, ja, det var så otroligt bra allting.
Jag är så väldigt, väldigt tacksam.
Tack, fina, fina Kalimero, Charlotte och Tonci! Ni är helt suveräna!
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
20 timmar sedan
Så skönt att kunna slappna av lite, kul att ni funnit varandra. Sådan vänskap är nog väldigt viktig! Ta hand om varandra. Kram :)
SvaraRaderaTack kära ni för en alldeles, alldeles underbar kväll! Det var så skönt att få babbla av sig och lyssna på er kloka, roliga, starka och härliga damer. Jag var alldeles torr i halsen när jag kom hem så jag gissar jag höll låda.
SvaraRaderaOch fint folk kommer sent, fniss! :)
Kram på er!
Det låter som ni hade en underbar kväll! Va skönt att kunna sitta och prata avslappnat med andra som är i liknande situation och som förstår.
SvaraRaderaHoppas du får en fortsatt trevlig helg!
Kram /L
Haha vad roligt! Jag förstår att du inte tyckte det då förstås ;0)
SvaraRaderaMen visst är det härligt att få sitta ner med folk som förstår, sådär?!
Vad fin bloggen är förresten!
kramar
Vad fint du skriver om kvällen.
SvaraRaderaDet var verkligen skönt att träffa er. Vi måste göra en sån träff snart igen, det känns så skönt att prata med så fantastiska människor, jag laddas verkligen varje gång.
Kramar till dig!
P.S. Bry dig inte om förseningen, det var så roligt :-)! Och precis som kalimero skriver, fint folk kommer sent :-)!
Vad fint och roligt att kunna och prata med några som verkligen förstår...kram på er känslig
SvaraRaderaTusen tack själv, fina fina du! Jag gick som på små moln hem efter middagen. Det var så otroligt givande att träffa er alla och precis som Tonci skriver så laddes även mitt batteri! Det får vi göra om!
SvaraRaderaKramar!!