Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

måndag 4 april 2011

Utveckling

Tack för all omtanke. Tack.
Den gjorde att jag blev så rörd mitt i sorg och andnöd att tårarna rullade ännu mer. Det är ganska skönt att veta att jag inte står helt ensam i det här. Fina M i all ära men ibland behövet jag någon som vet mer exakt, som går igenom samma sak, en kvinna. Så att ni finns betyder väldigt mycket för mig. Ba' så ni vet. Ni fina där ute.

Jag trodde att andningen skulle bli bättre till idag. Jag grät och vilade hela dagen igår. Låg på soffan som ett vrak och till kvällen kände jag mig ok i alla fall. Idag är jag fortfarande ok men andningen är för ytlig. Jag får inte luft så det räcker.
Imorgon jobbar jag hemifrån och då ska jag ringa till KK. Det är lättast att ringa hemifrån för jag kommer att börja storböla. Och så ger den här dagen mig en chans att få känna efter hur det går att jobba.

Nästa vecka har jag utvecklingssamtal på jobbet. Jag orkar inte bry mig men ska nog säga som det är till min chef. Han kommer att fatta. Utveckling är inte min grej just nu... Inte jobbmässigt i alla fall. Den privata utvecklingen räcket gott och väl.

Igen, tack av hela mitt hjärta.

Kram

9 kommentarer:

  1. Du fina människa.... Det är starkt att kunna visa att man är svag ibland :) Säg som det är till din chef och hoppas du får någon att prata med via KK. Varma kramar

    SvaraRadera
  2. Tack båda.
    I ärlighetens namn så gör jag ett riktigt uselt arbete just nu men det får vara så känner jag. Jag gör det jag behöver, inte ett uns mer för orken räcker inte till. Så det är nog bra att vara ärlig mot chefen också.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Tror inte alls att du gör ett uselt arbete, i vilket fall så hinner man jobba så det räcker och blir över i ett helt liv. Nu är det andra prioriteringar. Fundera i lugn och ro på hur mycket du vill berätta för chefen, det är ett tag tills nästa vecka. Detta ljugande och skulden över att inte prestera på topp är pest, det räcker som det är. Samtidigt är det svårt att veta hur mycket man orkar blotta. Bra att du är hemma imorgon, hoppas du får tag på någon bra att prata med. Sen finns ett annat soff-vrak här om du vill prata, hur mycket som helst! Ett vrak som inte jobbar alls just nu.

    Kram kram!

    SvaraRadera
  4. Tack kalimero! Du har så rätt som vanligt (det har ni förresten allihop).

    Kraaam

    SvaraRadera
  5. Jag förstår hur du har det. Gräver värsta gropen till mig själv oxå. Har ett stort åskmoln över huvudet som säkert övergår till tårar om någon dag.

    Jag tror nog att det är sprutan. Tillsammans med stressen, funderingarna, osäkerheten, vilsenheten, rädslan och skräcken. Inför det som har varit och komma skall.

    Försök ta en dag i taget, tag hjälp och styrka av oss i bloggvärlden. För du är inte ensam, vi vet precis hur du har det och vill mer än gärna ösa kramar över dig.

    Kram raring! Tillsammans fixar vi det här!

    SvaraRadera