Positivförsök

Efter jobbet igår exploderade allt igen. Jag trodde inte att det fanns så mycket tårar. Och varje gång känns det som när någon närstående dött. Det är fruktansvärda tårar och andnöd. Fan. Fina M finns där och tårarna sprutar och bröstkorgen bankar. Det är svårt att beskriva men jag kan inte göra något åt det. Det bara kommer.

Nu är det morgon och jag mår ok så jag passar på att skriva lite.
Idag jobbar jag hemifrån och ska ringa KK och kolla vad jag kan göra för att bli av med den här hemska känslan.

När jag sitter här med morgonkaffet så läser jag lite bloggar och uppdaterar mig.
Det är många som har det jobbigt nu märker jag. Åh, vad mina tankar finns hos er lite extra just nu.
När jag glider in på Jenny_Marias blogg så blir jag lite glad igen. Hon försöker se det positiva. Hon spaltar upp de bra sakerna. Jag bestämmer mig för att göra samma sak. Jag härmar henne. Rakt av. Och så struntar jag i de negativa tankarna (ok, jag försöker i alla fal) tills jag kommer till KK.

- På fredag ska jag till Dr Nie för första gången och då ska jag be om bra blodtillförsel och stressmotverkande nålar.
- Jag har ett jobb som jag kan styra själv.
- Jag har fått så många fantastiska kontakter via bloggen.
- Jag har fått två nya följare! Välkomna!
- Jag gillar att träna igen.
- Det är vår; grannen har börjat cykla till jobbet igen.
- Jag har faktiskt varit gravid en gång.
- Framförallt, jag älskar min man galet mycket och han finns alltid där för mig.

Och nu tänker jag fortsätta så. Tre gånger om dagen ska jag skriva ner positiva saker.
Jag vill inte tänka för mycket på själva ÄD:n ännu men kan inte riktigt hålla mig ifrån att räkna ner. Det är ganska nära nu. Det kan ju faktiskt förklara varför jag är ett totalt nervvrak...

2 dagar kvar till VUL2 (och Dr Nie)
8 dagar kvar till vi åker
9 dagar kvar till äggplock
12 dagar kvar till insättning
25 dagar kvar till testdag

Jag ska försöka kravla mig tillbaka till livet nu.

kram