Jag fick ont i huvudet och andningen blev tung igen efter en liten stund på jobbet. Det berodde inte alls på någon arbetsbelastning eller jobbet i sig. Det berodde på folk. Jag vill inte träffa folk för jag blir så stressad över hur jag kommer att bete mig. Helt irrationellt, jag vet. Jag har aldrig haft problem med hur jag ska bete mig bland folk tidigare, speciellt inte med kollegor och vänner, men igår blev det jobbigt.
Förmodligen beror det på att jag egentligen vill lägga mig ner på golvet och gråta men istället så måste jag bete mig som folk och vara normal. Det blir helt enkelt fel när kroppen inte får visa så starka känslor utan trycker tillbaka dem. Alla känslorna hamnar i bröstkorgen och då blir det lite tungt att andas.
Men det gick att vara där. Jag led inte, det vara bara jobbigt. Och jag var bara där i två timmar. Jag planterade ut lite "förvarningar" om att jag känner mig lite krasslig i halsen... Så idag jobbar jag hemifrån igen. Blir mer gjort då.
Tänk om någon på jobbet läser här. Oj, så knasigt. Men så får det vara. Det här är mitt eget sätt att återhämta mig och det känns riktigt bra. Sakta men säkert.
Imorgon är det dags för VUL2 och slemhinnemätning. Jag ska be min gyn skriva ut en remiss till en terapeut hos KK. Då kanske jag får en tid lite lättare, hehehe.
Och så har jag min första tid hos Dr Nie imorgon. Skönt. Jag ser fram emot att få slappna av och få nålar i mig. Ska be om blodgenomströmning och avstressande behandling och hoppas att de går att kombinera.
Nu är det inte så långt kvar (enligt mitt sätt att räkna ner):
0 dagar kvar till VUL2 (och Dr Nie)
6 dagar kvar till vi åker
7 dagar kvar till äggplock
10 dagar kvar till insättning
23 dagar kvar till testdag
kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
1 dag sedan
Vad fort tiden går. Det känns inte som så länge sedan du startade nedräkningen. Att det redan är 6 dagar tills du åker.
SvaraRaderaJa, det känns faktiskt ganska bra att det är dags snart.
SvaraRaderaKram
7 dagar tills du blir mamma åt en liten plutt!<
SvaraRaderaDu har varit gravid så nu kommer din kropp att ge det en rejäl skjuts.
KRAM med sol på.
Usch jag vet precis hur du menar med att inte veta hur man ska bete sig bland folk. Har haft tillfällen då jag nästan ringt efter taxi hem i ren panik. Man får andas några djupa andetag och försöka bädda in sig i bomull mentalt. Lite halsont och jobba hemma tycker jag låter som ett smart drag. ta det lugnt, en dag i taget.
SvaraRaderaBlir spännande att höra hur det är hos Dr Nie.
Kram!
Jag känner oxå igen det där med att inte alltid sortera inrtycken när jag mår dåligt och är bland folk. Det blir för mycket.
SvaraRaderaKlokt av dig att lyssna på dig själv och jobba hemifrån.
Nu hålls det tummar för VUL och besöket hos Dr Nie.
Kram.
Skönt att veta att jag inte är helt ensam! Bara det får mig att må lite bättre faktiskt. Inte så att jag missunnar er andra att må bra men det blir lättare när jag inte känner mig så ensam. Äsch, ni fattar!
SvaraRaderaTack!!
KRam
Ja, klart man fattar ;)
SvaraRaderaOch jag skriver uppenbarligen som en kratta idag. "kunna sortera intrycken" skulle det ju stå.
Jag vet inte om det hjälper att veta, men ett förhandsresultat från enkäten säger att 88% i någon grad haft problem med humörsvägningar som lätt att börja gråta på jobbet... Ta hand om dig, snart är hormonpesten över och det är dags att resa.
SvaraRaderaKram!
Tack, Loba!
SvaraRaderaOch tack, Johanna! Ja, det hjälper lite faktiskt. Det är lätt att glömma att det inte bara är pressen som gör en till ett nervvrak utan även hormonerna som kliver in och domderar ibland. Det gör ju inte allt lättare precis (att sakna sitt liv redan innan det är slut, alltså) men det är verkligen bra att bli påmind om det. Det gör att jag kan härda ut lite till och försöka undvika tankarna på framtiden och livet.
KRAM
Det där med att upprätthålla fasaden inför andra är enormt jobbigt, jag fixar det inte alltid tex som nu i tisdags. Du gör helt rätt som jobbar hemifrån så att du hinner vila upp dig på riktigt innan du åker!
SvaraRaderaTänk, mindre än en vecka innan det är dags! Galet fort har det gått! Galet kul!
Kram!
Ja, nu börjar det bli verklighet i alla fall. Förut var det så onåbart på något sätt.
SvaraRaderaMen jag törs knappt hoppas på att vi kommer iväg. Allt kan hända och numer törs jag inte ta ut något i förskott.
men visst sjutton är det kul!! Äntligen är det dags igen!
Hoppas att allt går vägen för dig nu också. Du får dricka vetegroddsolja och kära på akupunktur till vansinne! ;o)
KRAM