Jag fick ett bra tips på en kurator att kontakta (tack T!) men jag fick inte tag på den kuratorn. Istället ringde jag en kurator hos KK. Jag lämnade ett meddelande och lagom till middagen ringde hon tillbaka.
Och hade jag något bra att skriva här inför kvällen så försvann det då.
Hon ville inte låta ogin men eftersom de har så dåligt med tider så vill de att man ska ha en anknytning till dem på något sätt... Ja, vad säger man? Inget. Tårarna rann och jag fick inte fram allt jag ville ha sagt.
Hon frågade om jag inte kunde gå till Vårdcentralen och husläkaren. Den som läst om min relation till husläkaren vet att mitt förtroende för dem är bortblåst. Och vad vet de om andnöd och ångestattacker? Jag sa att husläkaren inte kan hjälpa mig och att jag inte orkar tjafsa med dem mer. Att det inte går. Tårar. Hon förstod. Hon skulle tänka på saken och se i tidplanen lite närmare och sen återkomma.
Vad gör jag för fel? Återigen ska man behöva gråta, tappa andan och bli arg. Nästa gång hon ringer blir jag nog galen. Oavsett svar. Och låt henne för guds skull inte ringa när jag är på jobbet...
Jag ska försöka få tag på kuratorn jag fick tips om också igen. När jag hittar ny ork.
Vad gör jag för fel? Varför får jag ingen hjälp? Vad har jag gjort för ont? Min bröstkorg imploderar. Jag känner mig så liten och bortglömd.
Och ja, jag blir hemma imorgon också. För jag hinner inte samla ihop mina spillror och åka till kontoret till imorgon. Mina svullna ögon är för avslöjande och min imploderade bröstkorg behöver en ny byggställning för att hållas upp i normalläge...
Sorgsna kramar
Ibland går det upp och ibland går det ner
56 minuter sedan
Åh Wilda.... Husläkaren - tillåt mig skratta - har man inte blivit idiotförklarad tidigare så kan man ju prova gå till husläkaren! Hoppas du får tag på tips-kuratorn. Styrkekramar (nu får du dem tillbaka för du behöver dem bättre) :)
SvaraRaderaVad arg jag blir när man inte får den hjälp man behöver. Hoppas verkligen du får tag på den andra kuratorn.
SvaraRaderaTänker på dig och skickar massor med kramar!!!
Hoppas verkligen att du får tag i tipskuratorn!! Min VC hade ju en väntetid from Hell så de föreslog privata alternativ...
SvaraRaderaDu gör inget fel, vännen! Inget alls! Den svenska psyk-/själavården är ju tyvärr inte så bra - åtminstone inte INNAN man kommer in i den :( Vet du om ni har någon företagshälsovård? De har ju ofta en kurator av något slag knuten till sig...
massa kramar!
Men det är då självaste f*n att det ska vara så svårt att få hjälp när själen har ont!
SvaraRaderaKolla med företagshälsan (bra tips, JagvillJagkan!) - din arbetsgivare har skyldighet att hjälpa dig med detta om du mår så dåligt att du inte kan jobba (det är så man ska säga ;)).
Stor, stor cyberkram tills jag kan krama dig på riktigt!
Åh, fina Wilda. Ingen ska behöva må sådär! Nä, psykvården lämnar mycket att önska. Att man ska behöva vara så stark för att få hjälp :-(
SvaraRaderaKram till dig som jag aldrig träffat men följt ett litet slag här.
Åh jag är också ledsen nu när du är det. Önskar att du kunde komma hit och "prata". Även om vi aldrig träffats så är du min vän. Och även om man lyckats få ett barn så är jag en av oss, man glömmer aldrig känslorna sitter kvar. Massor av kramar Wallan
SvaraRaderagör ont i hjärtat av att se dig må så här dåligt, hoppas verkligen att det ordnar sig med kuratorn idag.
SvaraRaderakramar
Tack alla fina!
SvaraRaderaDet är jäkligt tungt just nu. Insikt är inte alltid så kul att handskas med och att inse att vi kanske får leva resten av livet utan barn är hisnande och jag ser ingen mening med livet om jag inte får leva det som jag vill. Obehaglig känsla.
Just idag känns det lite, lite bättre. Jag vaknade i alla fall inte med gråten i halsen.
Och det är faktiskt otroligt hur skönt det känns med ert stöd. Att veta att ni finns är uppiggande i sig. Trots att jag inte träffat er alla så ligger ni mig väldigt varmt om hjärtat. Det stöd ni ger är helt otroligt! Jag blir mållös när jag inser hur många fina människor det finns.
Jag har tagit semester i samband med ÄD:n och påsken så då får jag mer egentid och slipper i alla fall tänka på jobbet. Det känns som den viktigaste målpunkten just nu. Jag har bestämt mig för att bara ta en dag i sänder och försöka att inte tänka längre fram än just den dagen jag befinner mig i. Det verkar hjälpa en del.
Ja, Wallan, du kommer alltid att vara en av oss. Tro inte annat. Du är toppen!
KRAM till er alla. För att ni är ni.