Det filosofiska och humana perspektivet

Med anledning av mitt tidigare inlägg om empati och okunskap och efter ett tips från Cissa:

Debattartikel av Claes Hulting

Jag citerar:

"Som behandlande doktor insåg jag omgående att dessa presumtiva föräldrar aldrig någonsin skulle kunna omfamna sitt eget barn. Ingen av dem skulle kunna byta blöjor eller ge barnet nappflaska. Vi ställdes inför ett moraliskt och etiskt spörsmål som vi inte visste hur vi skulle förhålla oss till. Har alla rätt till IVF-behandling som inte kan bli föräldrar på naturlig väg?..."
"...Jag fick tillfälle att i en debatt diskutera detta med filosofen Torbjörn Tännsjö och blev ganska rejält överkörd.

Jag blev varse att man utifrån ett filosofiskt perspektiv och ett mänskligt, humant, moraliskt, etiskt ställningstagande inte kan exkludera en gravt ryggmärgsskadad man och en mycket gravt CP-skadad kvinna, trots att de aldrig någonsin skulle kunna krama sitt barn. Att börja selektera vilka som ska bli föremål för behandling på oegentliga grunder skulle kunna leda till gränsdragningar som vore omöjliga att rättfärdiga."

Det är detta jag menar med empati för andra när det kommer till in vitro-behandlingar. Men jag menar att allt inte går att fastställa med åldersgränser och/eller andra gränser. Inför varje behandling anser jag att landstingen MÅSTE ta ställning till de humana perspektiven. Varje person som ska behandlas borde få en individuell utvärdering huruvida en behandling kan utföras eller inte. Det går stick i stäv mot alla våra mänskliga och humana rättigheter och ställningstaganden i Sverige, att t.ex. sätta en åldersgräns och sedan anamma den på allt och alla som behöver en in vitro-behandling.
Precis som det är fel att på något annat sätt bestämma vem som ska få behandling eller inte genom att gå på personliga känslor. Det är inte så vår sjukvård är uppbyggd. Den är där för att hjälpa och stödja människor.
En läkare slutar inte hjälpa en person som blivit sjuk på grund av sin rökning för att läkaren tycker att det är osunt att röka. Läkaren hjälper ändå, oavsett hans känslor och åsikter kring rökning.
Det är DET som är professionell läkarvård. Det är DET barnlösa behöver. Hjälp utan att bli dömda.

Kram på er och ett tack till Cissa som tipsade!
Och ett tack till Claes Hulting som tar upp det filosofiska och humana perspektivet.