Jo, jag är hemma idag också.
Det känns bättre rent mentalt idag. När jag tänker på det som hänt så börjar jag i alla fall inte att gråta på en gång. Ett bra tecken. Det var bra medicin; att stanna hemma och bara gråta och kramas. Rekommenderas.
M gick till jobbet och jag saknar honom lite redan. Egentligen hade nog jag också kunnat gå till jobbet men jag vaknade av såna smärtor i magen och blod som kom. Nu har jag tagit värktabletter och det känns helt ok men jag vågar inte chansa. Gå till jobbet och sen må dåligt igen. Nej, fy! Jag ska jobba hemifrån lite grann men bara när jag känner för det. Om jag blir lite rastlös av att gå hemma och släpa liksom. Ingen press. Skönt.
Nu vill jag bara att det onda och allt blödande ska försvinna. Jag vill vara normal. Jag vill gå vidare och inte bli påmind genom att det gör ont och blöder. Jag vill njuta jul. Deppa i evighet tänker jag absolut inte göra.
M fyller snart år också. Jag vill känna mig "normal" (hur normal kan man bli?) i både kropp och själ till dess.
Och något av det första jag ska göra, så fort jag får, är att ta ett varmt bad, med ett glas skumpa och bra musik till. Gaaah, vad jag ser fram emot det!
Tackar igen för allt stöd från alla. Ni är helt otroliga! Tack.
Kram
Lösenordsskyddad: Korttids
2 timmar sedan
Vettigt med en dag till hemma... Ha det så skönt i badet! :o) Kram!
SvaraRaderabra att du stannar hemma och tar hand om dig själv idag också. fint med kram å gråt-terapi med mannen;)
SvaraRaderadet låter sunt att du håller på att reorientera, jag känner så igen mig i dina ord från tiden efter mitt missfall. när det väl hade hänt ville jag fokusera på det som var bra och "normalt". även om sorgen såklart finns där.
kanske ett glas vin till fredagsmiddagen?
kram!
Tack på er!
SvaraRaderaJa, jag sitter just nu och funderar på blödandet. Är det så att man kanske måste göra en skrapning för att få bort allt? Eller hur funkar det egentligen? Jag frågade aldrig gyn (var nog för upprörd) och hon sa inget (hon var för övrigt skitkass och borde inte jobba som gyn alls, snarare som garvare på ett garveri.).
Jag slutar med all medicinering idag tänkte jag. Det kanske får slut på blödandet.
kram
Ibland kommer inte allt ut av sig själv och då kan man behöva skrapning, men det vanligaste är väl att kroppen sköter det själv. Det blir som en kraftigare mens. Personligen blödde jag mindre än en vanlig mens efter v 7, men allt kom ändå ut.
SvaraRaderaFan vad tråkigt med gyn. Jag fattar inte de som jobbar med sånt här som är såna människor, varför de själva vill jobba med det om de ändå inte är engagerade.
Skönt att slippa medicinerna i alla fall, det måste vara tungt att fortsätta med dem i ett sånt här läge.
Kram!
Tack!
SvaraRaderaHmmm, då går jag på att min kropp sköter det själv och hoppas på att det slutar de närmaste dagarna.
Och från och med nu ska jag bli så otroligt mycket mer selektiv. BM var i alla fall helt fantastisk så henne ska jag lägga på minnet så att jag får henne när det väl smäller till. :o)
kram
Min fina fina vän.
SvaraRaderaPraktiska svar och andra lösryckta tankar..
Du behöver inte skrapas.
Det gör man när man har saker kvar som en moderkaka eller andra saker kvar.
Normal-är du galen kvinna? Du är normal, men du har gått igenom något tufft. Och jag läste innan att du skrev ordet misslyckande och det ligger värdering i det.Du har ingen skuld i det. Men det vet du och kanske är det en del av processen.. Kan du försöka se det som något bra också med det ändå? *Hata mig inte* jag menar att nu vet ni att du kan bli gravid.
Det var inte bara hemskt -du har faktiskt lärt dig en sak med. Ni kan bli gravida! Och det är faktiskt alldeles fantastiskt.
Du kanske inte kan se det just nu eftersom du är mitt i känslostorm. Men tänk på det.
Jag vet att det känns hemskt. Jättehemskt men det var inte bara hemskt. Nu vet ni att det går och nästa gång så är jag säker på att det kommer gå bättre. Jag är febrig och inte helt klar och verbal-som vanligt men du vet att jag menar ren och skär omtanke-även om jag inte hittar rätt ord nu. Medicinerna tror jag inte gör mer blödningar utan det ska bara blöda ut ändå.Du har bara inte sår i hjärtat -du har sår i livmodern med. Medicinerna påverkar troligen minimalt om de nu påverkar alls.
Du behöver inte vara stark och gå vidare idag knasboll, du behöver faktiskt få sörja och vara ledsen. Visst, man måste inte men ditt sorgearbete är inte så olikt mitt och du vet ju vad du skulle sagt till mig om det varit tvärtom.Några dagar till eller låt det ta den tid det behöver-.. kan du absolut deppa eller vara nere. Om du behöver.
Jag ska se om jag kan få iväg ett mail så snart jag sänt det här.
Massa massa kram på jättefina du!
ibland verkar det behövas skrapning, ibland sköter kroppen det själv. vet inte om det hänger ihop med hur långt man har gått. jag fick göra en skrapning, var då i v 8-9. konstigt att gyn inte sa ngt om det och uselt med ett sånt bemötande!!!
SvaraRaderaDet var bra att du var hemma från jobbet idag. Självklart behöver du få ha dina tankar ifred efter ett sådant här besked. Nu får du några sammanhängande dagar över helgen också.
SvaraRaderaDet lät härligt med varmt bad, glas skumpa och bra musik! Sedan kan du äta och dricka vad du vill på julafton och nyår. Det är inte så dumt.
Förresten, kul kommentar om gynekologen som borde jobba som garvare på ett garveri... hihihihihi!
Många kramar från Tabasco
Tack fina du, för fina ord hos mig ;)
SvaraRaderaJag vet av egen erfarenhet, att det gör hemskt ont i hjärtat att genomgå detta :(
Tycker det är bra att du stannar hemma, det behöver du. Likväl behöver du gråta, släppa ut det som gör ont i själen.
Tänker på dig ;)
Massor av styrkekramar till er, det behöver ni.
Jenny:
SvaraRaderaJa, vad är normal egentligen? Jag blir nog aldrig "normal", hehehee...
Oroa dig inte, jag förstår absolut vad du menar trots din feberyra. ;o)
Jag känner väl inte direkt någon skuld men alla misslyckade försök gör att det ibland känns väldigt, väldigt hopplöst. Men som du säger, nu har vi i alla fall fått bevis på att jag KAN bli gravid. Så hoppet inför nästa gång har börjat komma så smått. Det kanske, kanske går vägen då. Men det vill jag inte spekulera i ännu. Jag känner mig lite för skör för det än...
Jo, jag vill också gå vidare. Jag vill inte deppa ner mig för jag kan inget göra. Jag vill se framåt även om missfall är jättetråkigt och ledsamt. Jag bär med mig det men jag vill absolut se framåt. Jag har aldrig varit en ältande person och att se framåt är en del i min process. Det får mig att må bra. Med det sagt så betyder det inte att jag struntar i mina känslor eller förtränger det som är jobbigt. Jag bara balanserar det positiva med det deppiga. Och så ventilerar jag en del här på bloggen (för här är jag alltid "jag" och döljer inte alls hur jag känner).
Idag känns allt lite lättare. Jag gråter inte så fort jag tänker på allt och det gör mig lite gladare faktiskt.
Det största jag känner idag är att jag inte riktigt kan samla ihop mig. Jag vill göra en del småpyssel hemma men kan liksom inte få ordning på var jag ska börja. Igår kunde jag inte skriva. Jag skrev "äggg" i inköpslistan t.ex...
Så jag tror att de här fyra dagarna (inklusive helgen) får mig att bli lite mer "normal". Bara blödandet går över också så känns det som att jag kan få börja julfirandet så smått.
Tack, för att du delar med dig av dina tankar och tips! Så klart!
Paltkoma: Ja, jag tycker att det är helmärkligt att hon inte sa något. Jag har vänner som fått göra det också så det är inte helt främmande verkar det som. Puckogynekolog.
Varför är det alltid så? De som har en handskriven skylt (de var flera gynekologer på en mottagning) är ena förbenade pajsare? Nästa gång jag ser en handskriven skylt på en mottagning tänker jag backa och be om en annan läkare. Mina fördomar besannas mer och mer...
Och stort GRATTIS till ditt plus!!! Så förbaskat roligt! :o)
Tabasco: Du är bara såååå bra! Ruva lugnt nu! Jag håller tummarna för dig.
Massor av kramar till er hela bunten :o)
Bra att du är hemma och vilar! Det tar på krafterna, både fysiskt och psykiskt!
SvaraRaderaSamla krafter, njut jul, nyår och makens födelsedag på bästa sätt!
Och ett varmt bad! Med tillhörande skumpa! Låter som utmärkt terapi! Lova att göra detta så fort det går!
Kramar!
Kära du, vad tragiskt elände.. Jag gick igenom samma sak i somras, vi fick glädjas över vårt plus i två dagar och sen stormblödande och oerhört ont i ett par dagar, det var sådan smärta både fysiskt och psykiskt. v 5 + några dagar.. nu har det gått ett halvår och vi tog nya tag och har kurerat oss med mycket kärlek, mycket prat, akupunktur, och örter och vi ger oss på det igen i januari.
SvaraRaderaDet är så hemskt att den enorma glädje som hinner byggas upp på bara ett par dagar, drömmar, framtid och harmoni... sen hamnar livet på hold ett tag för att ta nya tag, för det gör man faktiskt tar nya tag, det är oerhört hur stark man kan vara. Ni har varandra och mitt i allt elände är det det viktigaste! Önskar dig all tröst och så småningom nya krafter att kämpa vidare tillsammans med oss andra kämpare.
Ta hand om varandra!
STOR KRAM JAM