39!

Det är lite ofattbart men idag rullar vi in i vecka 39. Galet! Tänk vad lång tid det har gått och nu börjar vi närma oss målet.

Jag börjar bli nervös. Mest nervös är jag att något hemskt ska hända. Att hjärtslagen helt plötsligt inte hörs mer eller nåt liknande... Usch! Jag försöker att inte tänka så men ibland går det inte att undvika. Tänk om liksom. Det är min största skräck.

Den 2:a januari ska vi till BM igen och då får vi nog höra hjärtljud igen. Det kommer att göra det hela lite lättare igen tror jag. Då ska jag även ta upp det här med händerna igen med henne. Förklara och betona hur ont det gör så att hon förstår att det ska skrivas in i journalen. Det stör mig nämligen lite att hon varje gång frågar om vi har några frågor eller om det är något speciellt vi undrar över och när vi väl har det så viftas det bort med att det är "normalt".

Och sen sitter jag där gråtfärdig med orörliga händer på julafton och får lösa problemet själv. Så ska det inte vara. Ska det det? Va?! Va!? Va?!

Tänkte väl det. Någon ordning på torpet får det allt vara.

Mini rullar på där inne. Fram och tillbaka men mest på vänster sida. Undrar hur hon har det? Det måste vara ganska obekvämt att ligga dubbelvikt så där. För att inte tala om navelsträngen som ligger och irriterar hela tiden. Och så flyttas tyngdpunkten varje gång jag rör mig. Störande.

Vore jag Mini skulle jag vilja komma ut ganska pronto. Men nu är det ju faktiskt bara tre dagar kvar(på mitt sätt att räkna) tills hon får komma ut! Tjihooo!

Idag ska jag handla lite mat. Då ska jag passa på att botanisera lite bland hårfärgningsprodukterna också. Jag drömde att jag färgade håret mörkbrunt inatt nämligen. Jag hann aldrig se hur det blev men kul var det. Så nu MÅSTE jag prova själv så fort Mini är ute. Men det blir inte mörkt. Det törs jag inte...

Jahapp, om jag skulle ta och flytta ändan ut i köket och göra mig lite frukost? Tror det blir så.

Kramas där ute