Kramp och sömnlös jul

Tack för alla julhälsningar och kommentarer! :o) Jag blir så glad av sånt att det är nästan lite fånigt, hihihii! Så tuuusen tack!

Tillbaka. Fullproppad med fet julmat och med fina julklappar i huset. Julen var riktigt bra i år och graviditeten har gjort sig påmind då och då. Ganska rejält.

På julafton dundrade Fina M iväg tidigt på morgonen för att åka till sin mamma. Jag stannade hemma, dels för att inte riskera att förlossningen skulle sätta igång och dels för att jag skulle fixa och dona lite inför julmiddagen. Jag hade bara ett litet problem. Jag glömde att köpa handledsskydden dagen innan och på självaste juldagsmorgon så vaknade jag med en fruktansvärd värk i händerna. Det gick inte att böja fingrarna mer än någon centimeter.
Den värsta värken gick över men det gjorde fortfarande ont hela förmiddagen. Jag tog en promenad till det närmaste apoteket men väl där så var det stängt. Släpade mig hem igen med världens sammandragningar... Väl hemma igen började jag med maten trots att det gjorde så ont.
Till slut satt jag bara i en fåtölj och ville gråta. Julen sög verkligen i den stunden. Ensam och med värkande händer och en stor otymplig mage.
Då ringde det på dörren och bästaste bästisen dök upp med sin familj för att lämna lite julklappar och önska god jul. Fina, fina småtjejerna sjöng julsång och allt (men det var faktiskt en snapssång har jag insett nu i efterhand). Och när de sen skulle åka så dök Fina M upp och vi åkte och köpte handledsskydden. Julen var räddad.
Så tack för tipset om handledsskydden!! De har verkligen hjälpt något otroligt.

Julafton flöt på och vi åt och umgicks allihop och hade det så där julbra som man ska ha det. Jag och lillebrors sambo fick dock vila på sängen en stund med magarna i vädret. Det är så kul att vi är gravida samtidigt!

På juldagen tog vi det lugnt här hemma. En promenad och så lite traditionsenlig pyttipanna på en del julrester till middag. Tyvärr blev juldagsnatten en plåga för mig. Jag vill inte gnälla men det här med den uteblivna sömnen är verkligen jobbigt ibland. Den här gången var det i och för sig främst stormen Dagmar som höll mig vaken. Jag somnade först strax efter 3 och vaknade vid kl 6 igen. Sen sov jag två timmar till.
Det i sin tur gjorde att annandagen blev lite jobbig. Vi åkte till moster och mina kusiner för att äta hos dem också. Jag var så trött, så trött men bet ihop. Yngsta kusinens sambo är också gravid och ville "bonda" hela tiden. Hon och jag har så olika personkemi att det är märkligt att vi ens kan vara i samma rum. Nu ville hon alltså "bonda" bara för att vi är gravida samtidigt... Det blev ju inte annat än fel och jag tog ännu mer avstånd. Jag orkade inte liksom. Självklart var jag ytligt artig men inget mer och det märkte hon väl efter ett tag.
Jag var där för att träffa mina släktingar och umgås, inte sitta och jämföra krämpor eller sparkar i magen med någon jag ändå aldrig gillat (och hon gillar inte mig heller så det går på ett jämt ut...).
Så jag var alltså den där sura, gravida grin-Stina på annandagen, hahahaaaa! Äsch, SÅ hemsk var jag inte. Och min moster är så exalterad över att Mini ska komma. Det är riktigt charmerande att se henne vara så glad.
Hur som helst så har min mage ruttnat på fet julmat. Det tog tvärstopp igår och jag kunde inte äta mer alls. Klockan 12 inatt vaknade jag med förvärkar som hette duga. Jag hade så otroligt ont i magen och trodde att allt kanske hade startat. Fick ligga och fokusera på andningen och slappna av. Fy, så det värkte i rygg och mage! Och själva magen var stenhård.
Jag ville inte väcka Fina M om jag inte var helt säker på om det var något som skulle eskalera eftersom han skulle upp och jobba idag.
Efter ca 30 minuter insåg jag att det nog bara var magen som protesterade mot all den feta maten och julgodiset. Gaser och rejäla kramper. Det gjorde så fruktansvärt ont men gick sakta, sakta över och jag kunde till slut somna om.
I morse vaknade jag av ett krampanfall till, om än dock inte lika kraftigt. Magen var stenhård och det gjorde ont. Åååh, om det ändå bara var magen som blev hård liksom! Jag vet inte varför sammandragningarna har börjat göra ont men jag gissar att det kanske också är förberedelser inför förlossningen. Skönt är det i alla fall inte.
Därför låg jag kvar i sängen efter krampandet och väntade på att Mini skulle röra på sig så att jag fick känna det normala igen. Hon flyttade på sig och magen var mjuk igen. Skönt!
Men så fort jag reste på mig så blev magen stenhård (men den gjorde inte så ont!) så det har blivit en lugn frukost och nu är allt lugnt igen. Magen är mjuk. Nu är det vila som gäller.

Så med anledning av allt magkrångel så blir det nog en väldigt lugn dag idag. Jag hade tänkt att släpa mig till PoP och spana in rean men det får nog vänta... Eller så blir det Internethandel istället. Lugn, ro och sömn är det viktigaste just nu.

Fina M och jag har noterat att appar till mobilerna och andra "räkna-ner-funktioner" räknar lite olika. Irriterande men när jag tänker på det så spelar det inte så stor roll längre. Så fort det blir januari så får Mini komma när hon vill. Och nu har nedräkningslistorna verkligen kortats ner!

- 18 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 14 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 4 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.

Och däremellan:
- Mellandagsrea! (får nog bli på nätet för jag orkar inte springa runt...vila var det ju som gällde!)
- Nyårsfest hos en kompis
- Mini kommer

Ja, nu känns det verkligen bara som en transportsträcka till nyår. Sen kan jag slappna av och Mini får verkligen komma när hon vill. Förmodligen så börjar nästa transportsträcka på nyårsdagen... Då kommer jag att tjata om att tiden går långsamt och att jag är så trött på att vara gravid, hahahaaa! Men bara Mini kommer ut och är frisk så blir jag glad.

Nu ringer mat- och sovklockan. Dags för en vilopaus!

KRAM