Uppdämda känslosvall som bara MÅSTE ut

Har vaknat igen som vanligt. Blödde näsblod och hade en sammandragning som hette duga. Tusan, vad trött jag är på det här nu. Speciellt av att bli väckt av näsblod titt som tätt. Blä.

Jag surfar som vanligt runt bland bloggarna jag följer. Det är ruvningar på gång och en del plus, vilket gör mig så hjärtans glad! Ända in i själen. Jag märker också av en viss optimism som smyger sig på många av mina kämpande medsystrar. Det gläder mig också något otroligt! För är det något jag tycker behövs i barnlöshetskarusellen så är det lite tro och hopp som gör sig påmint då och då. Som ger den där lilla glädjen man är så väl värd, ofta efter år av sorg och kamp.

Så ser jag ibland, till min fasa, en del kommentarer som gör mig så heligt förbannad.

Jag VET att många av kommentarerna bara är s.k. "troll" som bara skriver dumma saker med flit för att få reaktioner (grattis, här får ni min), men vad är det med dessa människor som inte klickar? Vad har hänt när de växte upp? Vad fick de för uppfostran?

För allvarligt talat, något fel är det.

Jag kan köpa att man för sitt höga nöjes skull skriver idiotiska kommentarer i olika öppna forum, men att leta upp bloggar som beskriver människors liv direkt ur verkligheten och sedan sitta och skriva elakheter... t.o.m. på julafton...Ja, jag kan nog inte komma på något mer patetiskt faktiskt. Så jävla tragiskt.

Så finns det de som kommenterar som kanske inte är "troll" utan faktiskt kläcker ur sig exakt vad de tycker angående ofrivilligt barnlösa. De som inte har förstått vad bloggarna betyder för oss. De som bara MÅSTE säga sin obildade och oempatiska åsikt. De som tror att vi antingen är som barnflickan i "Handen som gungar vaggan" eller som ställer krav på att hela universum ska visa oss hänsyn när vi skriver om hur jobbigt det är att se gravida eller träffa nyfödda barn. Eller som tycker att IVF:er är onaturligt och att vi ska lära oss att livet är bra utan barn.

Dessa människor har jag faktiskt inget till övers för. Inget alls.

Förut gjorde de mig så otroligt upprörd och ledsen. Mest för att jag såg att de inte förstod. Att de liksom hade stängt av elementära bitar av sin hjärna. Jo, det här är min blogg och efter år av kämpande tänker jag faktiskt säga vad jag EGENTLIGEN tycker. För är det något vi ofrivilligt barnlösa gör så är det att vika oss för andra. Hela tiden.

Vi är så rädda för att störa oss med alla lyckliga jävlar där ute. Vi skäms och lägger oss ner och gråter i tysthet i tid och otid. Och skäms vi inte så vill vi bara försöka att ta hand om spillrorna av oss själva. ALLA som någon gång går igenom en riktig kris vet vad jag pratar om. Man BEHÖVER stöd och hjälp men törs eller orkar inte be om den.

När vi då sitter där och skriver våra bloggar för att ventilera alla våra sorgsna tankar och jobbiga liv samtidigt som vi visar att vi inte är ensamma, ja, då ber vi inte om några oempatiska hjärnors obildade åsikter. Många av oss ställer istället upp i informativa tv-program, träffar forskare för vetenskap och forskningens skull och vi bidrar till samhället, definitivt på ett sätt som ger ett större mervärde jämfört med glappande åsiktsmaskiner som inte förstår när (läs: att) de ska vara tysta och bara leva sina liv.

Jag är så olidligt, jävla TRÖTT på dessa fjuniga tonårstroll och korkade åsiktsmaskiner. Ni ger mig inget och inget tänker jag ge er. Ni är som kvisslor som dyker upp i tid och otid. Kackerlackor som drar till sig fler om man kliver på dem.

Ge blanka f-n i mig och mina vänner. Speciellt i mina vänner som fortfarande kämpar, för de behöver inte er alls. Inte på något sätt. Det ni skriver vet vi allihop redan. Ni är bara elaka, pinsamma och skämmer ut er. Jo, det gör ni för många av oss kan se vilka ni är och info om er. Mail, ip-adresser, namn och var ni bor. Ni ser, våra bloggar är inga forum med "forumregler" där man garanterar anonymitet bakom ett fånigt alias. Men så långt tänkte ni visst inte? Pilutta er.

Därför är det så förbannat skönt att ber er kräla tillbaka till den håla ni kommer ifrån. För alla fattar vad livet innebär utom ni. Se så. Schas!

Och till er andra, normala människor som undrar över vad jag sysslar med så här mitt i natten och varför jag skriver ett så argt inlägg; strunta i det bara. Jag tenderar att flippa på vissa galenskaper här i världen bara och vad är då inte bättre än att ventilera ut ordentligt på min egen blogg? Moooahahaaaa! Känner mig lite lagom månskensgalen.... ;o)

Och nu är det bara 12 dagar kvar...

Kram