Inatt har jag sovit minsann! Var bara vaken en timme under natten men jag sov ända till 8:30 på morgonen. Skönt! Och jag var visst så trött att jag helt missade att Fina M smög iväg till jobbet. Jag som hade tänkt fira honom med en födelsepresent på morgonkvisten. Det får bli ikväll istället...
Kl 10 var det dags för tillväxtultraljud. Allt såg jättebra ut och nu är Mini bara 15% mindre än mediankurvan. Tjohoooo! Hon har en egen kurva helt enkelt och är bara lite liten. Inga konstigheter.
Med de resultaten så bestämdes att vi inte behöver springa till spec.mvc för kontroller mer. Jag ska dock fortsätta att vara sjukskriven och vila eftersom det är bra för mig. Och i ärlighetens namn så ska det bli otroligt skönt att slippa åka till både spec.mvc och bm i tid och otid. Nu är det riktig vila som gäller helt enkelt. Som jag ska njuta!
Efteråt åkte jag hem till en kollega som jobbade hemifrån idag. Vi fikade och jag fick hjälpa henne med ett mindre problem. Fokus låg mest på fikat och lite uppdateringar om vad som händer på jobbet. Alltid kul att höra om allt!
Och igår var jag på julmiddag med jobbet också. Det var INTE julbord! Det var en fantastiskt god middag med egensnickrat luciatåg (några falska stämmor med omskrivna julsånger och knasiga upptåg) och diverse prisutdelningar för bedrifter under året. Det var lättsamt och väldigt trevligt. Jag märkte hur jag sken upp av att träffa folk igen! Det är verkligen inte bra att bara vara hemma hela dagarna. Inte för mig i alla fall.
Men det blev precis som jag tänkte; jag parkerade utanför entrén, rullade in min lekamen direkt till bordet, åt och efter middagen när jag hämtade min jacka så satt jag i en soffa 30 minuter och pratade med några kollegor. Sen rullade jag hem igen. Jag hade nog inte orkat en minut till faktiskt. Men trevligt var det!
Idag skulle den ingifta släkten ha kommit på besök eftersom Fina M fyller år. På Facebook (suck...) läser jag att mamman i huset för ca 2 timmar sedan, äntligen känner sig hyfsat kry. Så pass kry att hon har hämtat tidningen i brevlådan. Får också reda på att hon och de tre barnen har varit kräksjuka hela veckan. Hon kräktes senast inatt. Finfint så.
Och nu skulle de alltså ha kommit hem till oss. Bussiga klubben liksom. Jag har faktiskt ingen lust att bli kräksjuk. Och speciellt inte som höggravid. Bara tanken på att med en stor mage hänga över en toastol hela nätterna får mig att må dåligt. Och tänk om förlossningen skulle sätta igång mitt i alltihop också! Jäääättekul...inte. Vad tänker folk med?
Hur som helst, Fina M ringde och avstyrde deras ankomst.
Så nu blir det jag och Fina M som firar hans födelsedag! Hip Hip Hurraaaa! Myspys!!
Vilken bra dag det här är!
KRAM på er!
Ibland går det upp och ibland går det ner
12 timmar sedan
Men vad härligt att Mini är en större Mini nu! Ha en finfin kväll.
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaJag hittade till din blogg idag, (googlade dr Nie och hamnade här) och kunde inte sluta läsa.. Ha ha, tur att jag har eget rum på jobbet..
Grattis till din graviditet! Det är så inpsirerande att läsa om er resa. Att ni har orkat! Men å andra sidan, vad är alternativet?
Någonstans skrev du att det var så mycket du önskat att du visste när ni började er ivf resa. Att ni skulle ha stannat hos landstinget och inte kört det privata vårtracet bland annat.
Min kille och jag har precis gjort vår tredje insemination, och om det inte funkar så är IVF nästa steg för oss. (Kan inte tro att inseminationen kommer funka. Hur skulle den kunna göra det? Neggo neggo, usch och blä och fy.. ja, du förstår nog.)
Jag skulle bli otroligt tacksam om du vill ta dig tid att ge mig en liten snitslad bana baserad på dina erfarenheter.
Min kille och jag är 37 år gamla och har ett tidigt missfall bakom oss (Blev gravid utan att vi ens hann tänka efter, på första försöket och trodde att det här var ju enkelt.)
Nu har det gått två år sen dess. Och inget händer.
I somras gjorde vi utredning på Sophiahemmet. Det hittar inga fel på oss, men inledde med tre inseminationsförsök. Vi har ställts i kö för landstingsfinansierad IVF, men idag är kötiden ca 10 månader i Stockholm. Ska vi vänta eller välja ett privat alternativ? De olika privata klinikerna har enligt vår läkare på Sophia snarlika resultat, men lite olika priser och olika servicegrad.
Vi har råd att betala, så vi kan välja ett privat alternativ. Tiden bara tickar på.. Den bara rinner mella mina fingrar känns det som. Ett år går på ett ögonblick. Inte förrän vi gör vårt första IVF kommer vi ju veta om mina ägg kanske är helt odugliga. Då vill man ju snabbt som attan hitta på en plan B.
Vad skulle du göra om du var i min situation?
Jag har aldrig provat akupunktur eller de olika medicineringarna som jag såg att du har fått. Kanske för att missfall inte är det största problemet i mitt fall, utan att jag inte blir gravid överhuvudtaget..
Ja, ja. Världens längsta inlägg.
Ett stort lycka till med baby delivery.
Kramar
Saga
Tack, vemvet! :o) Ha en bra kväll du med!
SvaraRaderaKul att du hittat hit, Saga! Varmt välkommen!
Jag börjar med att säga att jag absolut inte är något proffs på allt det här. Alla är ju olika liksom. Så vad som är bra för mig behöver inte fungera på dig. Men här är mina spontana tankar:
- Att Sophiahemmet säger att det inte finns något fel låter ju lite orimligt om ni nu försökt i flera år. NÅGOT är ju knas så personligen skulle jag byta klinik och be om en till ordentlig utredning. Insemination är ju precis (ok, nästintill i alla fall...) samma sak som det ni gör hemma enligt mig. Varför betala för det? Jag vill inte få er att känna er lurade på något sätt, utan snarare få er att ifrågasätta VARFÖR läkare gör vissa val av behandling. Använd deras svar till att ställa ännu mer frågor.
- Jag skulle också ringa upp landstinget igen och ta upp ämnet "vårdgaranti" och se vad de säger om det. Läs mer här t.ex.: http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar--rattigheter/Vardgaranti/
- Bli medlem i föreningen Barnlängtan. De kan hjälpa till med mycket. Allt från tips, råd och nyhetsbrev till mer avancerad hjälp i tyngre frågor som t.ex. juridik. De har också en lista på kliniker: http://www.barnlangtan.com/kliniker-ivf-kliniker och om jag inte missminner mig så kan de nog ha statistik från de olika klinikerna (jag kan ha helt fel också!). Det känns mer tillförlitligt jämfört med en privatkliniks uttalande om resultaten hos olika kliniker tycker jag.
- Vi gick på Carl von Linnékliniken och där har servicen varit helt fantastisk (trots avståndet). Jag rekommenderar att välja ut några kliniker och åka till dem och träffa läkare på varje ställe. Spana in utrustningen (inte på läkarna utan i rummet, hehehee), fråga om deras öppettider (en del har stängt på sommaren och även söndagar), fråga om de kan hjälpa till med ultraljudsundersökningar om IVF inte skulle fungera och ni måste gå vidare till t.ex. ÄD (utomlands eftersom ÄD-köerna är lite långa i Sverige i brist på donatorer), fråga om de gör ICSI etc etc.
- Stå på er! Fråga, fråga, fråga! Var näsvis! Ställ krav! Speciellt när ni betalar hos privata kliniker. Ni är KUNDER. Det är lätt att glömma i början...
- Även om ni har råd att betala så kan det bli enorma summor i slutänden så var taktiska i era val (det är såååå lätt att ju längre tiden går så blir man mer och mer känslosam och bara kör på).
- Ta vara på all tid ni har. Vi hade nog kört på privatklinik i väntan på landstingsförsöken.
- Prova nytt vid behandlingarna. Be t.ex.om Fragmin (blodförtunnande) och Prednisolon (kortison) och fråga mer om olika behandlingsprogram (kort metod, lång metod, doseringar etc).
- Läs på så att ni kan föra diskussioner med läkarna så att ni kan komma fram till behandlingsplaner som känns bra för er. Om en klinik säger att de alltid kör på ett visst sätt eller enligt en viss plan så hade jag valt en annan klinik som anpassar behandlingarna efter person.
- Se till att kliniken som gör insättningen gör den med hjälp av ultraljud, inte bara "slänger in" embryona, utan faktiskt kollar via ultraljudsmaskinen att de hamnar rätt.
- Ha en "plan B" (typ, "nästa behandling ska vi prova med kortison som tillägg i behandlingen") redo så går det lite fortare att komma ur svackan vid ett misslyckat försök.
- Bli inte stressad (skitlätt att säga men stress gör bara den psykiska stressen än värre!).
- Förlika er med att det tar tid att bli gravida. Det kan behövas många försök men tappa inte hoppet för det.
- Se framåt. Som sagt, tappa inte hoppet!
Det var allt jag kom på i skrivande stund (och ganska spontant) men jag hoppas att det kan hjälpa en bit på vägen i alla fall!
Och så önskar jag er lycka till så klart!!
KRAM
men åh, jag undrar hur folk tänker ibland...Jag skulle inte komma på tanken att åka hem till någon om jag varit och fortfarande var sjuk. Säskilt inte till en höggravid kvinna...
SvaraRaderaJa jäklar.
Hoppas ni har en fin kväll, du , fina M och Mini =).
Massa kramar
Ja, en del liksom...
SvaraRaderaHa en kanonmysig kväll ni med!
KRAM
Stort grattis till din Han! Hoppas ni får en finmys kväll! <3 kram
SvaraRaderaGrattis till din fina M!!! :-)
SvaraRaderaMen hur tänkte de nu? Jag har lärt mig att man ska symptomfri i 48 timmar innan man ger sig ut bland folk...
SvaraRaderaGrattis till fina M!!
kramar
Tack fina ni!
SvaraRaderaFina M hälsar och tackar för gratulationerna också.
Ingifta släkten verkar inte tänka så mycket alls... ;o)
Kraaaam!
Tack för ditt långa svar! Känner mig faktiskt lite peppad mitt i allt depp..
SvaraRaderaCarl von Linné kanske inte är så dumt trots att det är en bit bort. Ha en härlig helg!
/Saga